Det är så svårt. Jag vill så mycket. Jag vill spela fotboll. Knät hindrar mig inte. Knät klarar det. Men jag vet inte, känner ingen glädje alls längre till fotbollen.. Vad fan hände? Den glöd jag alltid känt finns inte... Visst jag har känt såhär en gång tidigare 2006/2007..
Jag tror att glöden kommer tillbaka, jag är redo att satsa för att få den tillbaka. Jag behöver bara bli peppad. Jag vet det. Jag behöver känna stöd. Jag är ingen stark person, ett litet ord och jag kan bli helt knäckt om det sägs på fel sett... Innan korsbandsskadan såg jag positivt på allt då tänkte jag alltid att det fanns en positiv anledning om jag startade matchen från sidan. Men så är det inte längre. Nu tänker jag mest att jag inte duger som spelare längre.. Bara för att jag inte har ett helt knä.. Jag tänker så himla dumt. Jag måste börja tänka positivt igen, att det finns en anledning till att det är som det är, en positiv anledning.
Jag vet att jag vill det här, jag vill spela fotboll.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar