idag är en dag jag bara vill gråta

Jag läser korsbandsbloggar och jag vill bara gråta. Det är så sjukt många som drabbas av korsbandsskador. Människor som verkligen brinner för sin idrott.. Precis som jag.. Jag är inte ensam om korsbandsskador.. Jag förstår bara inte oturen jag har. Vart gick det fel? Hur kunde det gå av igen. Jag kämpade så förbannat hårt för att komma tillbaka.. Jag gjorde min rehab ordentligt men det gick av igen.. Jag är så ledsen..

Tänk om jag inte gått in i slutet av matchen igen den 21 mars 2009.. Jag hade vart sjuk ett bra tag innan matchen, men ville så gärna spela.. Jag bytte för att jag kände att jag inte orkade ge max längre, jag kände att det är bättre att en frisk spelare som orkar spela gör det så jag bytte. Sen i slutet av matchen spelade jag igen.. Det var då det hände. Den förbannade jävla korsbandsskadan.. TÄNK OM JAG INTE SPELAT MER DEN MATCHEN OCH LYSSNAT PÅ MIN KROPP...

Jag vill så gärna känna känslan igen att kunna spela utan knäskydd, att våga det.. Jag vill slippa att varje dag bli påmind om att mitt högra knä har dragit på sig två korsbandsskador.. Att alltid känna någon sorts smärta i knät eller att det viker sig. Tänk om knät vore helt...